Få finanskuriosa och intressant fakta om investeringar och finansmarknaden. Vid pennan hittar du vår oberoende finansexpert Erik Brood, civilekonom och auktoriserad finansiell rådgivare. Han har följt marknaderna sedan 1987 och varit praktiskt delaktig i marknaderna sedan 1991. Erik har över 15 års praktisk erfarenhet av Private Banking. Han har också arbetat som webbredaktör och bloggare inom branschen samt som fastighetsmäklare under en period.

————————

”…Ibland räcker det med 5%…”

Sommaren är här på allvar. Efter studentflak och midsommar så är det fler turister än bofasta i Stockholms innerstad (åtminstone upplevs det så).

Vi har sett att räntenivåerna kortsiktigt kommer sättas utifrån perspektivet att inflationen fortfarande mäts som ”hög”, och det har vi ju nog alla känt av på olika sätt.

MEN, skulle man anta att den prisstegringen (inflation) som har skett under  det senaste året, är en ”engångsföreteelse”, med bakgrund av kriget i Ukraina, samt den låga SEK kursen gentemot andra valutor, så kommer inflationssiffrorna se betydligt bättre ut framöver, man mäter ju det på årsbasis. Givet det, så kommer det inte vara otänkbart, att Riksbanken efter en sista höjning i september, kommer avvakta och se, kanske tom sänka lite i början av nästa år.

Dock, inte tillbaka till 0,00%. Den läxan har nog de flesta centralbanker lärt sig nu. Det driver på lånad konsumtion och bostadspriser som handlas på i många fall ”bizzara” nivåer… 

Jämförelsen med exempelvis USA är inte helt självklar. Amerikanska banker jobbar enligt ”kasta in nyckeln principen”. Vilket innebär att om du lånat 4 miljoner för att köpa en stuga, och priset rasar, räntorna drar iväg uppåt, så kan du bara lämna in nycklarna till banken, flytta till en annan stat och börja om.

Även om huset bara säljs för 2,5 miljoner. I Europa däremot, så innebär det betydligt större problem. Du (banken) säljer kåken för drygt 2 miljoner, och sitter sedan kvar med närmare 2 miljoner i lån privat, utan säkerhet bakom. Vilket i princip omöjliggör nya köp i marknaden.

Det amerikanska förhållningssättet innebär en viss försiktighet från bankernas sida, vilket oftast håller marknaden i schack, bortsett ifrån år 2008 när bankerna lånade ut för mycket pengar än vad de klarar av.

Så allt annat lika, utan att kunna se in i framtiden (hade varit en lönsam egenskap), så känns det ändå inte sannolikt att Riksbanken närmar sig 5%, utan toppar på strax under.

Apropå 5%?

Låt oss idag fokusera på en familj som inte behövde bekymra sig nämnvärt kring detta på sin tid.

Calouste de Gulbenkian

Gulbenkian hjälpte västländer genom att vara en ”introducer” till mellanösterns aktörer i oljeindustrin. Han agerade faktiskt både som mäklare och rådgivare i oljebranschen.

Alla kontrakt är väl inte granskade av en oberoende part men han lyckades faktiskt förhandla sig till 5 procent av aktierna i Iraq Petroleum Company år 1914. Det skapade en enorm förmögenhet, och därav tilltalsnamnet ”Mr 5 %”. År 1902 blev Gulbenkain brittisk medborgare och arbetade ”lite extra” som rådgivare till bla ”Shahen av Iran”. Han hade dock under hela sin verksamma tid sitt ”kontor” i en svit på hotell Ritz i Paris.

Med tiden blev han en av världens i särklass mest förmögna man, och sista åren bodde han i Portugal och likt en ”trädgårdsmästare” ägnande sin tid att sköta om sin konstsamling. Merparten av verken gjorde det till en av de främsta samlingar i privat ägo. De finns nu på Gulbenkianmuseet, som passande nog ligger på Avenue Calouste de Gulbenkian i Lissabon.

Mr 5% avled 1955, sedan tog hans son Nubar över kontrollen, fram tills den nya ledningen i Irak stal hela upplägget. När Saddam Hussein tog kontrollen över Irak i början på 1970-talet, ”ärvde” han privat Caloustes gamla ”5 procentiga deal”. År 1972 fanns det då, 324 milj USD (otroligt mycket på den tiden) i cash kvar från den affärsidén på olika konton mellan Panama, Cayman Islands, Jersey & Andorra, och det fylldes på, år efter år.

Ibland, kan det räcka med 5%…

Många oskyldiga har tyvärr skadats allvarligt på grund av hans sätt att spendera dem. Men, han dömdes till slut för lagens strängaste straff, ”brott mot mänskligheten”. En juridiskt korrekt dom.

Däremot Calouste, har sin plats i affärsmännens ”hall of fame” under 1900-talet.

Kulturspaning

Tyvärr kan det ju vara så att man ibland hamnar i dispyter, antingen med nära & kära, kollegor, eller helt okända individer. Inte särskilt kul. Då kan det, inte bara i södra Europa, utan även på andra trakter i världen uppstå en hel del gestikulering med olika fingrar i luften tex. Men det kan ju alltid vara intressant att veta var gesten kommer ifrån.

Den engelska kungen Henry den V hade 1415 bestämt sig för att åter ta tillbaka de områden som William erövraren stulit 1066. Trots en liten styrka.

Slaget vid Agincourt, på St Krispins dag, 25e oktober 1415. Fransmännen var väl förberedda, de hade ungefär 12.000 man och närmare ett tusental adelsmän (riddare) pigga och utvilade. Engelsmännen, inte i närheten av samma styrkor. Det slutade med en TOTAL slakt.

Engelsmännen förlorade enligt historien endast cirka ett trettiotal riddare och 700 man, mot Frankrikes flertalet tusentals, inklusive merparten av deras riddare.

Hur gick detta till?

Vid tekniska framsteg har man ofta en strategisk fördel i krig och även i näringslivet. Någon duktig officerare kom på; ”Skjut pilarna uppåt istället för rakt fram”.

Följden blev outhärdlig på långt håll. Så långt att det är omöjligt att rusa fram och stoppa processen. Det regnar moln efter moln av spetsiga pilar ned mot motståndarna, långt före de i närkamp kan bemöta motståndet. Fransmännen blev såklart ursinniga och på de få krigsfångar som de tog, skar de av fingrarna (pek & långfingret) som användes för att spänna en båge, och gjorde tecknet (med två fingrar i luften) mot motståndarna.

Tecknet har ju idag förenklats till ett finger.

Den engelska premiärministern Sir Winston Churchill. Mannen som mer eller mindre anses vann hela andra världskriget, och fick Nobelpris, inte i fred som man skulle kunna tro, utan i litteratur (men det är en helt annan historia), gjorde ”victorytecket”, med fingrarna som ett V.

MEN (viktigt), med handen vänd åt andra hållet, handflatan fram.

Så, om man befinner sig i något brittiskt område på semester i sommar eller i framtiden, kanske på fotboll, cricketmatch (med helt obegripliga regler), polo, tennis (wimbledon tex), crocket, eller annan verksamhet där man vill visa sin stolthet, ”VI” vann, för att inte framstå som väldigt arrogant, vilket kan sluta illa, håll handen åt rätt håll…

Vid pennan,
Erik Brood